Ett hotell som berättar
Det blev inte skrivet särskilt mycket om de vuxna runt omkring Astrid Lindgren, då hon levde sitt liv som tonåring i Vimmerby. Jo, om hennes föräldrar förstås. Farfar Samuel August i Hamphorva som blev förebild till farfar i Bullerbyn. Och ytterligare några. Men inte så mycket om Nue i Nygård, Johan Ett Öre, Sotaren Jakobsson och Marie i Vendladal. Men de historier unga Astrid Eriksson på Näs fick höra fann plats i både huvud och hjärta och senare kom de till användning i hennes många böcker om Emil och Pippi, Karlsson och Madicken.
Åren 1907 till 1926 i Wimmerby.
Astrid Eriksson växer upp på Näs och finns med runt sin mor och far på besök på Wimmerby Marken, eller i Derwingers klädaffär på Storgatan, eller i H W Anderssons butik för den tidens moderna mössor och hattar. 1920 var hon 13 år och lika starkt mottaglig för intryck runt omkring sig som dagens trettonåringar. De kommande åren levde hon mitt bland dåtidens starka karaktärer i Wimmerby, hörde spännande och dramatiska historier om levande och döda, såg stadens kändisar och hennes minnes alla gömmor fylldes av starka intryck. Astrid var duktig i skolan och tog realexamen med glans 1924 och samma höst började hon som volontär på Wimmerby Tidning med redaktionsadress Storgatan 30. Våren 1926 flyttade hon till Stockholm och nya intryck skulle sätta spår hos den blivande författarinnan.
Ungdomens påverkan sitter i
Moderna omvärldsforskare som studerar konsumtionsmönster på 2000-talet talar om ”ungdomsrastret”. Det är namnet som innefattar all den påverkan vi tar in som tonåringar. Det fantastiska är att detta raster ligger kvar djupt inom oss resten av livet. I form av värderingar bland annat.
Så det är förklaringen till att vi för hela livet har en särskild kärlek till musik vi hörde som tonåringar, till livsstilen vi upplevde då, till arkitektur och till personligheter, bland mycket annat. Om nu detta påstående är sant, så kan det också vara en förklaring till att Astrid ska ha påverkats mycket av Vimmerby och vimmerbyborna under sin ungdomstid. Det har satt sina spår i Astrids böcker och det blir säkert anledning för många som vill fördjupa sig i Astrid Lindgren i framtiden, att också studera människorna runt omkring henne. Staden hade bara knappt 3.000 invånare så de flesta var kända för varandra.
På Björkbackens Karaktärshotell i Vimmerby vill vi gärna tro att så är fallet. Hur påverkar speciella människokaraktärer andra? Människor som går sin egen väg, med stark utstrålning, med en skarp och tydlig egenhet? Många kring 1920 var säkert ett naturligt nav i vardagslivet – och dessa karaktärer påverkar människorna i ett litet samhälle. Alldeles säkert påverkade dessa karismatiska, unika och oftast godmodiga människor sin samtid. Och Astrid Lindgren levde sin ungdomstid mitt bland dem.
Så skapades Karaktärshotellet
Det var i mitten av 1990-talet som den gamla reviterade byggnaden började byggas om, från industrilokal och verkstad, till hotell. Under de 30 år som gått har rum tillkommit varje år, alla inkomna medel har använts till fortsatta investeringar. Idén till Karaktärerna kom efter en resa till USA, där familjen besökte Disneyworld. Jag såg att man där döpt hotell och campinganläggningar efter olika Disneykaraktärer, men även städer. Jag funderade på hur hotellet kunde ta en egen unik plats i turiststaden Vimmerby, där Astrid Lindgrens Värld stod för Astrids berättelse och Astrid Lindgrens Näs med barndomshemmet för Astrid själv. Men det fanns ingen som speglade hennes omgivning. Valet föll på Vimmerby stad och på den miljö som omgav henne, främst då med fokus på människor som levde här då, eller på historier som berättades här och som tagit plats i Astrids minne. Jag såg då Karaktärshotellet framför mig och den visionen har jag följt fram och följer fortfarande, för att skapa det unika Karaktärshotellet, det enda i sitt slag, ett hotell som berättar.
Ur gömmorna
Tillsammans med Länsmuseet i Kalmar, historikern Håkan Nordmark i Växjö och projektledaren Christina Nibelius på Vimmerby Kommunala Bildarkiv började jag fundera på vilka olika karaktärer Vimmerby haft under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Och hur de på olika sätt kan ha inspirerat eller påverkat Astrid Lindgren i hennes författarskap.
Ur gömmorna där i arkivet i Vimmerby stadshus källare klev Johan Ett Öre, omnämnd som inneboende i Fattigstugan Norka (i verkligheten Grythult) i Emil i Lönneberga, vars livshistoria till en del Astrid fått berättad. Fram kom också Marie i Vendladal, boende nästgårds med Astrids Näs, historieberätterskan som berättade allt som kunde berättas och vars samtliga syskon utvandrat till Amerika. Vi ser henne gärna som förebilden till Krösamaja i Emil i Lönneberga.
Hennes besök på Näs var många. Och var sotaren Jakobsson, den glade hejjaren på taken i Vimmerby Stad, den sotare som Alma blev kär i Madicken-böckerna? Och stortjyven Johan Samuel Lif ”Lifven” från Lönneberga – det gick inte en dag utan att skrönor om hans bravader berättades i staden – var han förebild till tjyvarna ”Lif och Leander” i Astrids ”Rasmus på Luffen”? Lifven var som sagt inte Vimmerbybo, utan från grannsocknen Lönneberga, men denna stortjyvs distrikt omfattande en stor del av Småland och rykten om hans härjningar nådde även Vimmerby och barnaöronen på Näs.
Fram ur detta arkiv klev också människoöden, kantade av stark dramatik. Kvastbinderskan Skogs-Sara och luffaren Jocke Kis – unika, speciella, karaktärsstarka.
Nu utvecklades projektet till att omfatta fler än förebilder till marginalfigurer i Astrids böcker. För Vimmerby kunde rada upp karaktärer på löpande band; Hulda Peters, Sveriges första kvinnliga hovmästarinna som fick servera konungen och Nils Stolpe som tillsammans med sina syskon och sina föräldrar växte upp i Sveriges minsta stuga (10 kvm), fortfarande bevarad i ursprungligt skick.
Karaktärerna samlades
Fascinerad och omtumlad funderade jag i veckor på dessa karaktärers öden och bestämde mig för att ge dem en fast plats i tillvaron; de skulle få ett eget rum i Karaktärshotellet där de kunde ”leva” mitt ibland nutidens människor. Kanske för evigt? Hotell Björkbacken, som det hette i starten, skulle göras om till Björkbackens Karaktärshotell i Vimmerby. Vi beslöt oss för att finansiera projektet och skapa en utvidgning av begreppet ”Astrid Lindgrens Vimmerby”, till att omfatta de karaktärer som fanns på stadens gator och byarnas vägar under Astrids tid här. ”Karaktärerna i Wimmerby” blev arbetsnamnet. De som hade en direkt anknytning skulle få den angiven, men vi ville framförallt berätta deras egen historia såsom vi kan finna den. Allmänna ytor skulle få installationer, fotografier och berättelser, en karaktär i vart och ett av de drygt 40 hotellrummen, samt en samlingsutställning, en ”karaktärsgalleria”, i hotellets passage till restaurangen. I restaurangen skulle karaktärerna sväva fritt i en fris utmed taket. Konferensrummen skulle också berätta historier, kanske också företeelser som uppmärksammats under olika tidevarv.
Jag vill se dem, så här samlat på sitt eget hotell, som en stor tillgång både för vimmerbybor som vill lära en del av sin stads historia, och turister och gäster som vill utvidga och förstå en liten del av den påverkan som fanns bakom Astrid Lindgrens stora berättarkonst.
Under 2004 och 2005 arbetade historikern Håkan Nordmark vid Växjö Universitet och knuten till Kalmar läns museum, enträget fram den ena historien efter den andra om Vimmerbys karaktärer, genom att studera källor i olika arkiv. Envist, initierat och entusiastiskt. Håkan har gjort ett fantastiskt arbete, som sedan fortsatte med att jag själv intervjuade gamla på äldreboendena, som minns tiden och människorna. Det blev Andra Boken om Karaktärerna.
Med liv och lust berättar han om människorna och dess liv och öde. Vi blundade och levde oss in i tiden, atmosfären, livet. Vår mission för framtiden är att fördjupa berättandet med installationer i allmänna ytor i hotellet, KrösaMajas riktiga gitarr exempelvis har ramats in i en monter i hotellkorridoren utanför hennes rum. Ja, det är ett ständigt pågående projekt som kanske aldrig får ett slut. Den som lever får se.